Chile/Bolivia/Miami

Efter flygning Umeå-Stockholm-London-Dallas-Santiago så var vi äntligen framme!! Mitt älskade Chile fick jag äntligen uppleva, här sitter jag i första lägenheten vi hyrde. Vi var första dagen på "Mercado central" (där de spelat in min favorit såpopera"Amores del mercado") och handlade frukt och typisk chilensk "arollado",bröd,ost och avokado.

Vi promenerade mycket i Santiago och tur var att jag hade min eminente kartläsare med mig för vem vet var vi annars hamnat... Här är vi på Cerro Santa Lucia inne i Santiago en gammal byggnad /torn byggd med ett utkikstorn på toppen så att man kan titta ut över Santiago.

Vi åkte ut till Valparaiso och gick på marknad och ned till havet. Ute på en betongplattform låg stora sjölejon och solade, majestätiskt hur dessa 300 kilos bjässar låter och gruffar för att få den bästa platsen i solen. Stranden är lång och sträcker sig ända till Viña(en intilliggande stad)Efter solande och lunch tog vi en "guagua"(minibuss) till Viña.

I bussen på väg till Viña så passerade vi Hilton hotell där Ricky Martin just checkat in(det var Viñafestival=typ den största festivaeln i Latinamerika), det var långa köer utanför och  tv hade en studio uppsatt nere på stranden. På kvällen så frågade vi runt efter bästa restaurangen med "mariscos"(skaldjur) och snart fann vi den och avnjöt underbar mat i cool miljö med fantastisk personal. Vi tog in på ett hostal i Viña för att nästa dag åka tillbaks till Santiago.

Här står jag framför presidentpalatset i Santiago(där president  Salvador Allende tog sitt liv vid militärkuppens start-73)

 

Min dotters farmors mor bor hos släktingar i Santiago, vi åkte en dag och hälsade på dem. "Mamita" är 83 år gammal så jag var inte säker på att hon skulle känna igen mig men hon sa "Annika" direkt hon såg mig, det var ett kärt återseende. Vi pratade mycket och hon var sig lik. Familjen hade massor av djur: marsvin,hundar, katter, kaniner, hönor,tupp, ankor(se bild nedan) kalkon.

Patos=ankor

I huset där vi hyrde lägenhet så fanns det en pool med solstolar där vi chillade för att ta igen oss emellanåt.

Efter en vecka i Chile så åkte vi till Bolivia.

Väl framme så kände vi direkt av höjden, detta genom yrsel och en ständig känsla av att vilja dra djupa andetag. Det blir inte lättare av att La Paz är byggt så att du går ständigt uppåt eller nedåt, du måste stanna för att pusta ut. Det var verkligen en upplevelse, bilar överallt hela tiden som tutar och bara kör utan högerregel eller bry sig över trafikljusens färg...

Vi var och tittade på "San Pedro" fängelset(där Boliviasvensken satt, han skrev boken"El choco" om hans försök till knarksmuggling) detta fängelset är ett av de värsta i Latinamerika och vill du höra den rysliga historien om Boliviasvensken så rekommenderar jag att du går in på :www.sveigesradio/p3dokumentär och söker i sökrutan efter dokumentären "boliviasvensken" så får du höra hur otroligt skrämmande det kan vara.

När vi skulle ta bilder så blev vakterna mycket arga på oss så den här bilden är tagen med zoom i smyg.

På gatorna finns det massor av indiankvinnor som säljer godis, frukt och drycker

La Paz på kvällen 

Vi tog bussen till Titicacasjön där vi hyrde ett rum nere vid sjön, staden Copacabana var en liten stad. På kvällen dundrade åskan och blixtarna härjade över sjön, vi skulle gå och köpa vatten och var tvungna att ha pannlampor för att det var så mörkt. En kusligt härlig känsla.

På vägen till och från Titicacasjön så fick vi kliva av bussen och färdas i små båtar över ett sund, även bussen fick åka över...

Tillbaka i Chile så hyrde vi en bil för att åka upp i Anderna. Eftersom jag är en usel kartläsare så fick jag oss att hamna i ett parkeringshus stället för i bergen... men när vi väl kom rätt så var det så vackert, vägen är så brant att den går i ständiga kringelkrokar och varje kurva är utmärkt med ett nummer så man ska veta i vilken av de 40!! kurvorna något har hänt vid utryckning.

På 3000 meters höjd. Här hade vi nytta av att ha varit i Bolivia så höjden påverkade oss inte lika mycket längre.

Vi tog sedan en linbana högre upp för att sedan vandra uppåt tills vi kom till 3500 meters höjd. Där är det såååå tyst och det susar av vinden, ett otroligt lugn kom över mig och en frid som är otrolig. Jag tänkte på min syster Karin som så gärna velat vara där(jag har tagit hem sten till dig Karin!!)  Inte många mil därifrån vi var kraschade planet med ungdomar som var på väg till Chile(se filmen "Alive")

I luften så svävade kondorer som majestätiska varelser, de är enorma och fulsnygga=)

För att avsluta vår resa på ett häftigt sätt så firade vi  internationella kvinnodagen i Miami South beach.

Författaren av denna blogg njuter av sol och bad trots min hajskräck så badade jag två gånger med de tröstande orden från killen som skötte solstolarna" Jag har inte sett någon haj just här på flera år men om du ser något mörkt under vattenytan så kan du ju gå upp...."